✞

Har du någonsin kollat på dig själv i spegeln och tänkt "Gud vad ful jag är, vad fan hände med mig? Varför är alla andra så himla fina, smala och smarta? Vad har alla andra som inte jag har?"? Ja, klart du har. Alla har gjort det någongång. Många gör det varje dag, många gör det hela tiden. Saken är den att alla har gjort det. Varför? Vem är det som har bestämt att du inte duger som du är? Vad är det som får dig att kolla på alla andra och beundra de och önska att du såg ut som de? Dagens samhälle är sjukt. För att ses som snygg, vacker eller söt måste du vara pinnsmal, ha långt hår och perfekt hy. Ett vackert ansikte är också viktigt. Varför? Vad hände med att alla är lika värda?
Jag har själv tryckt ner mig själv och mitt utseende under en väldigt lång tid nu. Jag har stått framför spegeln och önskat att jag såg annorlunda ut, eller att jag kanske skulle vilja gå ner några kilon. Men nu har jag insett en sak. Jag är inte perfekt, men det är okej. Jag är kanske inte världens sötaste person, men jag är jag och det är såhär jag ser ut. Jag ska leva med mig själv såpass länge, så varför inte vara nöjd med det jag har?
Varför kan inte alla tänka "Gud vad söt jag är, jag är fin som jag är"? Tillochmed den där snygga tjejen eller killen du alltid önskar att du såg ut som står framför spegeln och önskar att den såg ut som någon annan. Det är det som är grejen. Ingen - absolut ingen - är helt totalt nöjd med sig själv. Hur mycket vi än ändrar på oss, ytligt som på insidan, så kommer vi aldrig bli riktigt nöjda.
Tänk såhär. Du lever bara en gång. Du ser ut som du gör. Svält inte dig själv för att se ut som modellerna i tidningarna eller på tv. Om du prompt måste gå ner i vikt pågrund av hälsoproblem - ät rätt och motionera. Lev livet och njut av den korta tiden. Det kan ta slut imorgon. Det kan ta slut om en minut. Vem vet?
Jag lever hellre fullt ut nu så jag kan se tillbaka på mitt liv och tänka "Fan vad kul jag skulle ha haft om jag bara släppt alla onda tankar, varför var jag så hård mot mig själv och ställde så många krav på mig själv?". Vi missar så himla mycket pågrund av att vi fastnar i onda spiraler av ångest och strävan efter den där "perfektionen" vi ändå aldrig kommer uppnå.
Visst, jag har inte världens perfektaste hy, jag har inte världens vitaste tänder, jag är inte världens snällaste människa, jag äter lite för mycket godsaker, jag har ett öga som vägrar att öppna sig lika mycket som det andra hur mycket jag än vill, jag har en lite för stor och konstig näsa och jag kan ibland tycka att jag är världens fulaste person, men detta är jag och det är bara att acceptera.
Ingen märker det där som du går och har ångest över och tänker på hela tiden, alla är redan så upptagna med att vara oroliga över vad andra tycker om de själva. Ingen bryr sig egentligen.
Nu tänker jag leva mitt liv utan att gå runt och tänka "Fan vad tjock jag är, fan vad ful jag är, fan vad alla måste stirra - det är säkert för att de tycker att jag är ful", hur ni gör får ni själv bestämma.