✞

En av arbetsproverna. - "Myten om Ikaros"

Ny dator. Äntligen.

Jag funderar på att fixa min bloggdesign lite. Denna är så vit och tråkig. Fast samtidigt så gillar jag stilrent och jag hatar att läsa bloggar som liksom är FÖR mycket. Hur ska jag göra? ... *mer en fråga till mig själv*

teckning från bildlektionen igår

Förlåt för typ sämst uppdatering de här senaste dagarna. Har iallafall en ny mac nu, en pro! Så himla awesome den är alltså.. Den är helt underbar jämfört med den jag hade innan. Supernöjd tjej här.

Iallafall. Jag funderar på att ha en ny frågestund.. Fast då skulle jag svara på frågorna i en video istället, eftersom det är så segt att skriva. Vilket föredrar ni, att jag skulle svara i en video eller i ett inlägg? Jag gör som ni vill, eftersom att det är ni som ska läsa eller titta på det. Fast, först och främst - vill ni att jag ska ha en till frågestund?

Sen funderar jag på att lägga ut mina arbetsprover här, det var en nära vän till mig som undrade om jag inte kunde göra det. Vad säger ni, är det något ni skulle vilja att jag gjorde? Kommentera så jag vet.

Utifrån det har jag väl inte direkt någonting att säga. Tjugo dagar kvar till sommarlovet. Längtar som fasen.

Har nu två projekt på gång - nämligen två nya bloggar!
Den ena kommer vara en teckningsblogg tillsammans med tre andra tjejer som är helt underbart bra på att teckna, den andra är en blogg tillsammans med en väldigt nära vän. Kan inte säga så mycket mer förutom att den kommer bli väldigt personlig och rolig, så om ni vill lära känna mig mer som person (eftersom denna blogg är så opersonlig. okej, min konst är liksom mig, men ni förstår? om mitt privatliv och mig själv som person utanför konsten).
Just nu har jag en uppsats att bli klar med tills på torsdag.. Har knappt börjat (lite smått bara) och det är hela mitt Historia-betyg, så jag ska satsa nu. Uppdateringen kanske får lida lite de närmsta dagarna.
Kan ju tipsa om denna fina låt som jag precis hittat. Artistens andra låtar är också väldigt fina och bra, så det är vad jag lyssnar på nu när jag ska få ner den här jäkla uppsatsen på papper. Det är om Förintelsen, vilket gör det hela mer.. djupt. Och känslosamt. Önska mig lycka till ♥

Sitter just nu på golvet i mitt förra rum och målar lite med akvarell. Det är verkligen som en slags terapi för mig. Utan konsten vet jag inte vad det skulle varit av mig. Vem skulle jag varit då liksom? Vem vet.

Mina arbetsprover är äntligen klara och jag känner mig så himla fri. Som jag gått och ältat över de där jädrans uppgifterna. Jag har inte funnit inspirationen förns igår då min äldre syster Mikaela kom hit. Vi gjorde klart allting tillsammans, så tack syster.
Nu har jag bara en uppsats att koncentrera mig på, annars har jag inga måsten kvar. Det är så himla skönt.
Nu gäller det bara att komma in på Södra Latin. Jag vill verkligen inte gå på Kulturama, men what to do liksom. Jag har inte världens bästa betyg så jag måste få väldigt höga poäng på arbetsproverna. Allting hänger på er arbetsprover, så svik mig inte nu. Vad gör ni denna kväll? Själv sitter jag och tecknar. Inspirationen är tillbaka och jag är så himla tacksam för det! Ha det bra nu finisar.

Hon var mig allt en konstig liten flicka, sa den äldre mannen och fortsatte rensa fisk.

Jag och Ebba har i stort sätt bestämt oss för att skapa en teckningsblogg tillsammans. Nej, jag kommer inte sluta blogga här och nej, jag kommer inte bli inaktiv på denna. Jag skulle isånnafall lägga upp nästan exakt samma inlägg som här, men bara det att bloggen skulle delas av två stycken ritgalna tjejer = dubbelt så mycket inlägg och teckningar. Jag tycker detta låter extremt kul, vad tycker ni? Skulle ni börja följa den också?

Jag kom att tänka på en sak. Är det möjligt att förändra sig? Alltså, förändra sig helt. Att bli en helt annan person? Själv tror jag inte det. Vad vi än gör eller försöker ändra med oss själva så är vi fortfarande samma person djupt där inne som vi alltid varit och alltid kommer att vara. Dock så tror jag att om man verkligen verkligen verkligen har viljan och styrkan så kan man göra stora förändringar i sitt liv. Liksom, hur många är det inte som tänkt "Nu ska jag börja om på nytt. Imorgon ska jag inte göra si eller så och jag ska börja med det och det" och efter två dagar sitter man där och har brytit alla de där löftena man gjorde med sig själv. Allt misslyckas i slutändan. Tror inte ni det?
Fast egentligen, varför ska vi ändra på oss själva? Visst, jag förstår om någon tex vill gå ner i vikt pga sin egen hälsa och sitt eget välmående, nu syftar jag mer på tonåringar (såklart det kan vara äldre eller yngre som har samma "planer" och tankar, men jag riktar in mig på tonåringar nu).
Det är sjukt många som försöker ändra på sig själva för att försöka passa in. Ta mig som ett exempel. När jag bytte skola ville jag självklart försöka passa in i den nya klassen. Jag var ny i åttan. Alla kände redan varandra. I början kom jag som mig själv. Jag var osminkad och hade inte världens bästa hy och jag klädde mig lite annorlunda. Där kommer jag till en klass där alkohol och rökare hade högst rank. Jag blev inte mobbad, men inte heller bra behandlad. Jag hade en person som jag kunde kalla en vän, om ens det. Iallafall. Vart jag vill komma är att ju längre tiden gick och jag insåg att det inte funkade att vara mig själv, så försökte jag ändra på mig själv. Jag började sminka mig och försökte bära lite mer passande kläder. Kläder som liknade det som de hade på sig. Dock är jag inte en sån person som festar och dricker, vilket gjorde att.. Alltså.. Det funkade inte helt enkelt.
Som tur är fick jag byta tillbaka till min gamla skola och först då insåg jag hur bra jag faktiskt hade det i min gamla klass. Visst, det finns absolut personer jag inte gillar, men samtidigt finns det fyra personer som förgyller mina tråkiga skoldagar och som accepterar mig som jag är.
Varför ändra på sig själv när det finns personer som gillar dig för just den du är? Hur roligt skulle det vara om alla hade samma kläder, samma humor och tänkte likadant?
Dock så tror jag att det är en resa i sig att hitta sig själv och kunna känna sig bekväm med den man är. Man måste få prova olika stilar, olika vänner och olika partners (om man nu vill det). Jag har tänkt lite på det.. Jag brukar vara väldigt nedlåtande angående såkallade "fjortisar", men ändå sitter jag och skriver att ingen borde ändra på sig själva. Det blir liksom dubbelmoral. Härmed ska jag försöka tänka på alla som egna individer. Även den personen i klassen som det bara skriker FJORTIS om har också ett privatliv. Även om hen sitter och irriterar på lektionerna och inte lyssnar alls.. Jag vet ingenting om hens privatliv, alltså har jag ingen rätt att döma personen utifrån utsidan och det personen väljer att visa.
Dra inte förhastade slutsatser om någon och för guds skull: VAR DIG SJÄLV OCH ÄNDRA INTE PÅ DIG SJÄLV PÅGRUND AV ANDRA.

Okej, vill bara lägga upp denna för att visa att jag faktiskt inte kan rita realistiska människor. Nu vet ni.. Alla ni som kommenterar och ber mig att variera mig mer.. Då skulle ni få se sånt här!
/Anyways. Bilden föreställer en jättesöt pöjk vid namn Wull som ville att jag skulle rita honom, så då gjorde jag det. Tog typ tio minuter med bläckpenna direkt, så don't hate okey. Och ja, jag vet att ena ögat är för litet osv.

Slängde ihop denna snabbt nyss. Lite kul att använda andra tekniker än vad man brukar. Här använde jag lite av varje.. Det jag kände för helt enkelt. Det blev väl Promarkers, gel pen och vanliga färgpennor som man hade när man var barn. Jag gillar resultatet.
Åh vad jag vill ha sommar nu nu nu nu. Jag längtar tills skolavslutningen, man är så himla glad just den dagen. Kommer bli underbart fint hoppas jag. Så, vad tycker ni om denna teckning?

Detta sysselsatte jag mig med igårkväll när jag inte riktigt kände för att sova.

Förlåt för sämst uppdatering, har varit upptagen hela veckan med andra saker och jag har knappt varit hemma. Och nu när jag faktiskt är hemma så envisas mitt internet såklart med att inte funka. Haha, jag orkar inte.
Anyways. Detta ritade jag på bildlektionen igår. Hade ingen inspiration men det får funka att lägga upp här eftersom jag inte uppdaterat på en vecka.

Har du någonsin kollat på dig själv i spegeln och tänkt "Gud vad ful jag är, vad fan hände med mig? Varför är alla andra så himla fina, smala och smarta? Vad har alla andra som inte jag har?"? Ja, klart du har. Alla har gjort det någongång. Många gör det varje dag, många gör det hela tiden. Saken är den att alla har gjort det. Varför? Vem är det som har bestämt att du inte duger som du är? Vad är det som får dig att kolla på alla andra och beundra de och önska att du såg ut som de? Dagens samhälle är sjukt. För att ses som snygg, vacker eller söt måste du vara pinnsmal, ha långt hår och perfekt hy. Ett vackert ansikte är också viktigt. Varför? Vad hände med att alla är lika värda?
Jag har själv tryckt ner mig själv och mitt utseende under en väldigt lång tid nu. Jag har stått framför spegeln och önskat att jag såg annorlunda ut, eller att jag kanske skulle vilja gå ner några kilon. Men nu har jag insett en sak. Jag är inte perfekt, men det är okej. Jag är kanske inte världens sötaste person, men jag är jag och det är såhär jag ser ut. Jag ska leva med mig själv såpass länge, så varför inte vara nöjd med det jag har?
Varför kan inte alla tänka "Gud vad söt jag är, jag är fin som jag är"? Tillochmed den där snygga tjejen eller killen du alltid önskar att du såg ut som står framför spegeln och önskar att den såg ut som någon annan. Det är det som är grejen. Ingen - absolut ingen - är helt totalt nöjd med sig själv. Hur mycket vi än ändrar på oss, ytligt som på insidan, så kommer vi aldrig bli riktigt nöjda.
Tänk såhär. Du lever bara en gång. Du ser ut som du gör. Svält inte dig själv för att se ut som modellerna i tidningarna eller på tv. Om du prompt måste gå ner i vikt pågrund av hälsoproblem - ät rätt och motionera. Lev livet och njut av den korta tiden. Det kan ta slut imorgon. Det kan ta slut om en minut. Vem vet?
Jag lever hellre fullt ut nu så jag kan se tillbaka på mitt liv och tänka "Fan vad kul jag skulle ha haft om jag bara släppt alla onda tankar, varför var jag så hård mot mig själv och ställde så många krav på mig själv?". Vi missar så himla mycket pågrund av att vi fastnar i onda spiraler av ångest och strävan efter den där "perfektionen" vi ändå aldrig kommer uppnå.
Visst, jag har inte världens perfektaste hy, jag har inte världens vitaste tänder, jag är inte världens snällaste människa, jag äter lite för mycket godsaker, jag har ett öga som vägrar att öppna sig lika mycket som det andra hur mycket jag än vill, jag har en lite för stor och konstig näsa och jag kan ibland tycka att jag är världens fulaste person, men detta är jag och det är bara att acceptera.
Ingen märker det där som du går och har ångest över och tänker på hela tiden, alla är redan så upptagna med att vara oroliga över vad andra tycker om de själva. Ingen bryr sig egentligen.
Nu tänker jag leva mitt liv utan att gå runt och tänka "Fan vad tjock jag är, fan vad ful jag är, fan vad alla måste stirra - det är säkert för att de tycker att jag är ful", hur ni gör får ni själv bestämma.

Jag ogillar hur denna blev. Starkt. Tror inte jag kommer fortsätta, men vi får se.

Smygtitt på vad jag håller på att rita just nu. Ska nog försöka rita ett par ögon och se hur det ser ut.. Fast är rädd att det skulle förstöra? Vad tror ni?

Dom här bilderna hade jag lagt ut på min gamla blogg, men tydligen missade jag att göra om det inlägget här på nya bloggen, så här får ni se några sidor ur min "inspirationsbok".




Har ett nytt uppslag jag inte visat än, vill ni se?

Jag lämnar denna såhär. Tycker det är fint.

Sitter och kluddrar lite. Vet inte vad det blir av kluddet men jag tycker det ser fint ut. Vad tycker ni? Låta det vara kludd eller använda färg? Vanliga färgpennor? Promarkers? Jag har ingen aning.