✞

Detta är en av mina nya favoriter. Vad tycker ni om den?

Med persikofärgad tröja och en blomma i håret går hon där på vägen med musik i lurarna och övertänker allting.

Glöm det förflutna. Lev i nuet. Skit i framtiden.

Okej, detta är helt sjukt. Ritar nog min första mörkhyade tjej nu. Varför har jag inte gjort det tidigare? Det är jättefint ju! Vad tycker ni förresten om min nya blogg och mitt "nya" sätt att blogga? Jag har börjat uppdatera mer och jag ritar mer, vilket var mitt mål när jag bytte blogg. Jag behövde liksom en nystart. Det fanns för mycket skit från mitt förflutna på den gamla bloggen som jag bara vill skaka av mig liksom. För mig känns detta jättebra iallafall och jag hoppas att ni också tycker det.
Vad tycker ni om att jag kommer skriva texter lite då och då? Är ni bara här för att kolla på teckningar utan texter eller är det liksom helt okej att jag skriver lite långa texter om allt möjligt ibland? Om man inte gillar det kan man ju bara strunta i att läsa det helt enkelt. Liksom, jag kommer aldrig bli en person som bloggar om min vardag, det har jag insett för längesen. Min vardag är så ointressant så jag skulle väl ha en läsare, om ens det.
Jag gillar detta och jag hoppas att ni också gillar det! Lite nytt liksom.

Vilken färg ska hon ha på håret? Rosa, rött, brunt, svart, blont? Hjälp.

Brukar ni också tänka lite längre i vardagen? Brukar ni undra vad eran kompis faktiskt genomgår i sitt liv och hur den personen mår? Jag har tänkt lite för mycket de senaste dagarna. Det behöver inte vara en vän, det kan vara en total främling som du bara passerar i några sekunder. Och nej, jag har ingen aning om vart jag vill komma med detta inlägg, men jag vill försöka få en lite mer personligare blogg istället för att bara lägga upp teckningar utan någon text alls.
Liksom.. Du kan se en person och döma den så himla lätt. Jag gör det jag med, det erkänner jag. Jag kan erkänna rakt ut att om jag ser en person som liknar en "fjortis" eller beter sig drygt osv så kan jag titta på personen ogillande och kanske säga någon elak kommentar till personen jag är med. Det är fel, jag vet, men alla gör det. Ja, alla. Ingen har aldrig någonsin sagt någonting bakom ryggen på någon annan. Det är fel egentligen. Alla är olika. Hur rolig skulle världen vara om alla var likadana och ingen stack ut? Skittråkig helt enkelt.
Jag vill försöka bättra mig angående detta. Man vet inte vad personen går igenom i sitt liv eller om personen går runt och mår jättedåligt psykiskt. Ord sårar. Viskningar och blickar sårar. Vad är det vi inte förstår?
Även de lyckligaste människor vi kan tänka på har en hemlighet. Alla har en hemlighet. Det finns absolut ingen i hela världen som vet allt om mig eller hur jag mår eller är som person. Man tror att man vet mycket om en person men det finns alltid, alltid, alltid, saker du aldrig kommer veta. Vi människor är så, vi visar det vi tror att alla vill se och stänger inne allt det där som anses vara fel i dagens samhälle.
Jag är inte perfekt. Jag har aldrig tyckt det och jag kommer aldrig tycka det heller. Men fan, det är okej att inte vara snyggast, smalast, smartast eller roligast, för vi är människor. Och människor är inte perfekta. Vi får göra fel, vi får ångra oss, vi får klanta oss och få en andra chans. Vi får älska och vi får ogilla.
Vad skulle alla de där glada ögonblicken i våra liv vara utan de svåra stunder vi kan ha ibland? Vi måste sjunka ner till botten för att uppskatta det som faktiskt inte är så dåligt, tror inte ni det?
Vi måste bli snällare mot personerna i vår närhet, för vi vet inte hur de mår. Den där snygga, populära och söta tjejen eller killen i din närhet som du bara är sååå avundsjuk på kan lika gärna gå runt och planera sin egen död.
Alla människor är inte som vi framstår. Vi visar upp den här perfekta fasaden som vi tror att alla vill se. Vi är fega helt enkelt. Jag respekterar och ser upp till människor som vågar stå för sig själva och gå emot normen.
Jag ser upp till personer som fortfarande lever även om de har det svårt och helst av allt vill ge upp allting och få ett slut på allt. Det är läskigt hur vi människor kan behandlas så dåligt att vissa vill ta sitt eget liv. Vad hände med denna värld? Ska vi inte få leva som vi vill och inte vilja dö för att världen är så himla orättvis?
Stå upp för dig själv och var snäll mot folk i din omgivning. Du lever bara en gång. Du är fin som du är. Du är bra som du är och du duger helt utmärkt precis som du är. Du behöver inte svälta dig själv för att du tycker att du är fet. För vem har bestämt vad som är fint eller fult? Skit i detta ruttna samhälle som föredrar vandrande pinnar med fejk-allting. Fejk bröst, fejk bränna, fejk hår, fejk kropp, fejk personlighet. Vill du inte hellre må bra och umgås med vänner än att lida varenda minut som du fortfarande andas? Att svälta sig själv är nog det sämsta man någonsin kan göra. Varför sluta förtära det som får oss att leva pågrund av några korkade personer som har bestämt att det är snyggt att vara ett vandrande skelett? Och nej, se absolut inte detta som att jag klankar ner på personer med ätstörningar, jag vet extremt mycket om ätstörningar eftersom jag har forskat och tagit reda på väldigt mycket om detta till noveller som jag skriver. Jag vill bara förklara att skönhet inte är allt.
Var dig själv och stå emot frestelsen. Bli inte som alla andra. Du duger precis som du är.

"Du är vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag"

Underbar - Fronda

Jag såg en tjej med sånt här hår i skolan idag. Blev helt galen. Jag har förälskat mig i "blommor i håret" trenden och det märks nog väldigt tydligt om man kollar på mina senaste teckningar. Det är så himla fint så jag dör lite.
Förresten, uppdateringen har ju varit sämst under någon vecka, men nu har jag förmodligen börjat på riktigt igen! Har somsagt inte haft någon lust till att rita och allt har varit så himla jobbigt och jag har varit så himla trött på allting. Nu när vårvädret har kommit har faktiskt min inspiration kommit tillbaka.
Och jag lovar att inte bara rita "såna här tjejer", men just nu verkar jag vara inne i en period där jag tydligen bara ritar såhär. Ni får stå ut helt enkelt..

Denna skulle egentligen bli en sommar-inspirerad "tjej" med lavenderfärgat hår. Det gick ju sådär som ni kanske ser.. Den ljuslila pennan tog slut så jag fick måla över med en mörkare lila.. Sen blev det mörkblått över det. Haha, komplicerat. Aja, gillar den som den är nu med färgerna och så. Tror detta blev finare än hur det skulle sett ut från början. Vad tror ni?

Blivit lite många "såna här tjejer" på sistonde.. Hoppas det är okej.

Äntligen är min ritlust tillbaka! Har inte velat rita på två veckor nu.. Känns som en evighet. Äntligen kan jag lyssna på musik och bara slappna av. Har varit mycket med skolan och gymnasium och liknande.
Jag har tänkt lite på sistonde och verkligen kommit fram till att jag använder mitt tecknande som en sorts terapi eller vad man nu kan kalla det. Liksom, när jag ritar kan jag antingen tänka jättemycket vilket är skönt eftersom man får en lugn stund för sig själv att sätta ihop saker och ting.. Eller så kan jag inte tänka alls. Jag bara ritar helt enkelt och det kan också vara underbart.
Men liksom, vad skulle jag gjort med mitt liv om jag inte kunde rita? Jag hatar sport och såna aktiviteter så jag är glad att jag faktiskt kan rita helt okej. Man behöver inte ens kunna rita på riktigt för att använda teckning som en slags "terapi". Om du har mycket att tänka på och bara vill koppla av, sätt dig med ett block och bara kluddra. Liksom, du övar dina färdigheter samtidigt som du får ner allting som är så suddigt och förvirrande i ditt huvud på papper. Det kan faktiskt vara skönt att unna sig själv lite tid med det man tycker om mest. I mitt fall är det självklart att rita och jag är så glad att jag fått den möjligheten. Man måste vara positiv i denna knasiga värld.

En läsare frågade om jag hade instagram, svaret är ja. Heter acidforunicorns där! Följ gärna ♥ Där lägger jag ut bilder när jag ritar som inte kommer upp här på bloggen.

två instagram bilder

Nu har jag bytt blogg till denna. Har inte tagit tillbaks alla inlägg eller teckningar, bara så ni vet det. Jag har valt några utvalda teckningar och några gamla. Det är inte alls många gamla (ett år gamla), utan bara de jag känner passar in på hur jag tecknar nu. Det blev väldigt mycket manga och sånt då, och jag känner att det inte riktigt funkar till min "ritstil" nu. Har inte lagt in några andra inlägg än teckningar heller, men jag kommer ändå vara mer personlig på denna blogg. Vi får väl se hur det går och vad och hur jag kommer blogga, jag vet faktiskt inte direkt. Men det blir såklart mest teckningar och ni kommer nog inte märka någon större skillnad.
Som ni ser är bloggdesignen i princip samma också, det kanske blir några få ändringar här och där men det är såhär den kommer att se ut.
Och vill bara skriva att det inte är någon idé att tjata om att jag ska byta tillbaka, för det kommer jag inte.
Så, nu har jag skrivit allt jag vill. Jag hoppas självklart att ni vill fortsätta följa mig.
Ni får gärna följa min nya blogg på bloglovin också. HÄR gör du det.

Provade att rita håret lite annorlunda. Vad tycker ni - ska jag låta det vara såhär eller ska jag göra linjer? Jag tycker det är fint såhär, men det skulle säkert vara fint med linjer också. Vad tycker ni?

Okej, detta ska då föreställa Violet från American Horror Story, men någonting gör så att det inte liknar henne.. Den är inte klar än, men någon som ser vad som gör att det inte liknar henne? Kan inte komma på det hur mycket jag än vrider och vänder på teckningen.
Aja. Det är ju mitt första blyertsporträtt någonsin så den är väl helt okej? Eller är den helt USCHHHUSCHUSCHH? Funderar faktiskt på att lämna håret som det är nu, tycker det ger teckningen det lilla "extra". Eller? Haha, åh, beslutsångest. VAD TYCKER NI?